Rebecca Nilsson

 

När vi blivit inskrivna på förlossningen vid 22.00 så fick jag en infart och värmekuddar. Bad rätt snabbt om lustgas då jag började få rätt ont av värkarna som satt igång ordentligt. Lustgasen hjälpte lite men upplevde inte alls att man blev påverkad av den som andra verkar ha upplevt.

 

Vid 23.30 efterfrågade jag epidural (ryggmärgsbedövning) då smärtan blivit väldigt påtaglig. Jag blev då undersökt och visade mig vara 6 cm öppen. Efter undersökningen eskalerade värkarna och jag började känna ett tryck nedåt och som att min mage krampade. Vid 00.00 undersöktes jag igen och då var jag helt plötsligt 10 cm öppen! Läkaren som skulle sätta epiduralen var hos en annan patient så jag fick vänta.

 

Jag tyckte att trycket neråt var extremt och hade väldigt ont i väntan på epiduralen och började nu uttrycka att jag snart inte orkade mer. Även om jag var 10 cm öppen så hade inte huvudet kommit nog långt ner för att jag skulle få börja krysta. 01.00 kom läkaren äntligen till mitt rum och jag fick epiduralen. Vid det här laget hade jag väldigt svårt att sitta still när nålen skulle in i ryggen då jag hade sånna extrema värkar.

 

När epiduralen väl var satt kunde jag äntligen slappna av något då en del av smärtan avtog. Trycket nedåt var däremot kvar och fortsatte andas lustgas under värkarna. Nu ombads jag byta ställning och fick prova sitta på en boll och gunga med Pelle bakom mig som stöd (detta för att bebis skulle rotera neråt i bäckenet).

 

Mina värkar avtog något (väldigt lite enligt mig) och kring 02.00 tiden bestämdes det att jag skulle få värkstimulerande dropp. Droppet kopplades på, på väldigt låg fart och jag fick prova stå upp vid ett gåbord. I princip så fort jag ställt mig upp vid detta gåbordet så kände jag att bebis var påväg ut och fick lägga mig i sängen. Jag undersöktes men huvudet var inte helt nere och sjuksköterskan gick ut medans vår undersköterska stannade kvar då det börjat närma sig.

 

Min mage fortsatta krampa och jag vrålade då jag kände ett extremt krystbehov. Undersköterskan stod nere vid mina fötter och utbrast plötsligt: Ojdå nu ser jag huvudet, bäst att ringa efter sköterskan. Och så blev det helt plötsligt dags att krysta!

 

Jag hade 2 sjuksköterskor och en undersköterska som deltog i förlossningen förutom jag och min sambo Pelle. När det blev dags att krysta bad ena sköterskan mig släppa lustgasen, vilket jag gjorde. Själva krystfasen gick nog ganska fort och ca 03 tittade huvudet ut. Hörde sköterksan säga: Nämen hej, här har vi en nyfiken en som tittar sig omkring med endast huvudet ute och försöker prata. Jag hörde därefter vår son "prata" och började då genast snyfta av glädje och lättnad!

 

03.10 fick jag upp vår Gabriel på bröstet, otroligt nyfiken liten grabb med ögonen öppna och helt lugn. Första gången han grät var när de plockade honom från mitt bröst för vägning. Gabriel kom ut med en arm vid sitt huvud som en liten superman och vägde 3848gram och mätte 53cm lång.

 

Jag upplevde förlossningen som väldigt positiv och tyckte allt gick lagomt fort. Personalen var helt fantastisk och såklart min sambo Pelle också💓

 

Jag fick en grad 2 bristning som är väldigt vanlig att få och fick därav sy några stygn. Efter förlossningen fick vi flytta in på BB en natt för att få lite hjälp för att få igång amningen, vilket gick super och vi åkte hem ett dygn senare.